Betyget blir 5 av 10 (enligt mig)
Skådespelare: Kristoffer Joner, Anders Danielssen Lie, Cecilie A. Mosli
Handling: Kai tvingas åter tillbaka till sina hemtrakter när hans mamma dör. Från henne rymde han hemifrån som barn, men nu ärver han istället ett stort hus, varifrån han själv har hemska barndomsminnen. Helst av allt skulle han bara vilja lämna stället direkt och åka hem, men vissa omständigheter gör att han blir tvungen att stanna. Vad var det egentligen som hände den där dagen för länge sedan och vad har hänt med de två campande ungdomarna som plötsligt försvunnit?
Eric: Inte någon lättsmält söndagsmatinéfilm det här inte, utan en deprimerande mörk, mycket välgjord film som man nästan mår lite dåligt av så här direkt efteråt. Den angivna tonen och känslan målar upp en bild av en man vars barndom och upplevelser totalt borde ha förstört honom vid det här laget, och man förstår att vem som helst hade fått psykiska problem om man upplevt samma sak. En riktig feelbadfilm detta, men en eloge till denna norska film som verkligen är just genomgående välgjord.
Huvudskådespelarens insats och spel är mycket bra och fotot och bilden är av riktig toppkvalité. Stämningen som byggs upp: Oj oj oj - mycket bra! Sen avslöjas inte för mycket utan vi vet inte riktigt om man ska tro på huvudkaraktären eller inte. En sån här film kanske inte passar alla tillfällen, men man förundras hur bra de fått till allt. Därav betyget, men som sagt, man mår inte så bra efteråt och denna typ av film kräver nästan att man kan uppskatta den hemska mörka tonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar