Soptunnelistan - December 2012

The Samaritan (2012): Samuel L Jackson spelar en fånge som nyss blivit frigiven för mordet på sin bästa vän 25 år tidigare när de som bedragare försökt blåsa rika personer genom en bluff kallad "The Samaritan" där allt gick fel... Slutsatsen är att denna film har mycket kvar att jobba med innan den kan få godkänt. Handlingen brister mest, dock har den potential att bli lyckad om man hade fått till slutklämmen bättre.

[Rec]3 Génesis (2012): Brukade vara ett ganska stort fan av Rec-filmerna, så hade höga förväntingar på denna. Den kulminerade dock mer eller mindre i ett fiasko. Skrämd är det sista man blir och storyn känns bara fånig och oseriös. Anspelar på någon sorts kärlekshistoria som slutar i tragedi... Som sagt, ändra aldrig på ett vinnande koncept. Storyn med zombier i denna film har dock, trots allt, vissa träffande inslag som faktiskt är ganska underhållande. Väntas fler uppföljare månntro?

Fire with Fire (2012): Ett riktigt lågvattenmärke där Bruce Willis gör en av hans mest ointressanta roller någonsin genom sin långa karriär. Oseriöst att man framhäver filmen i ljuset av att Willis antas inneha huvudrollen när han i själva verket bara framtäder några futtiga minuter. Karaktärerna lär man aldrig känna och de utvecklas aldrig. En osammanhängande och extremt ologisk historia som kulminerar i ett dåligt slut.

Soptunnelistan - November 2012

Truth or Dare (2012): Brukar vanligtvis hylla brittiska filmer men denna fann jag dock ganska smaklös. Tonen är grå, mörk och dyster. Budskapet: de onda vinner, och sagan slutar inte lyckligt. Även om filmen verkar beröra uttrycket hämnden är ljuv, så saknar den poäng och blir därmed tämligen ointressant. Visst, storyn bjuder på vissa spänningsmoment och den har sina vändningar och vridningar. Men, särskilt efter det olyckliga slutet, så räcker det tyvärr inte att kliva upp en nivå från denna.

Get the Gringo (2012): Denna film fick mig att inse två saker: 1. Det går fortfarande att göra kassa och poänglösa actionfilmer. 2. Mel Gibson är passé för längesedan. Ironiskt att skandalomsusade Gibson tror han kan göra comeback med dessa relativt lågbudgeterade och tråkiga produktioner. Gibson förknippar man  snarare med de gamla klassikerna från 80- och 90-talet. Ännu mer ironiskt är den höga betygsättningen och positiva kritik som denna fått på IMDb, vilket säger en hel del om den sajten. Jag brukade vara ett stort Gibson-fan förut, precis som många andra. Men, allas karriärer håller inte för tidens tand och Gibsons tog definitivt slut för några år sedan, mycket till stor del självåsamkad. En relik, m a o.

A Dangerous Method (2011): Ett verklighetsbaserat drama där Sigmund Freud, hans lärling Carl Jung och en patient dem emellan står i centrum. Bara för att David Cronenberg står för regin betyder inte det att filmen är sevärd. En långtråkig och relativt ointressant biografi, för oss vanliga dödliga, skulle jag nog bäst beskriva detta spektakel som. Kanske kan de som jobbar med psykiatri dock bli klok på denna?

End of Watch (2012): Poänglöst actiondrama som ska skildra LA-polisens tuffa vardag där våld mot poliser, ibland dödligt, är vardagsmat. Detta dokumentärliknande jippo, där Jake Gyllenhaal f ö har huvudrollen, saknar dock en röd tråd och kommer aldrig till skott. Med någonting. Betvivlar starkt att amerikanska poliser konverserar på ett sådant kliché-artat sätt i verkligheten. Titta på "Cops" istället, det är mycket intressantare.

Soptunnelistan - Oktober 2012

Supernatural Activity (2012): Sanslöst dålig film som försöker skildra "paranormala fenomen" via inspelning av en dokumentär, som i grunden bara utgör ett misslyckat försök att leva upp till äkta "Paranormal Activity anda". Visst, ett och annat skämt och en och annan klyscha lyfter upp filmen men storyn i sig, och budgeten framförallt, är ett totalt fiasko. Bortkastad tid.

Freelancers (2012): Ta bort 50 cent ur leken och ersätt honom med en riktig skådespelare så blir det kanske svagt godkänt för denna film. Inte ens Robert De Niro, i egen hög person, lyckas få denna lovande story att framstå som ett seriöst försök till ett sevärt actiondrama. Och Forest Whitaker... ja, vad kan man säga? Han har nog sett sina bra dagar komma och gå. Nu verkar dock framtiden bara mörk, dessvärre.

Soldiers of Fortune (2012): Här finns en hel arsenal med kända skådespelare som Christian Slater, Sean Bean, Ving Rhames, James Cromwell, etc. Den gemensamma nämnaren är dock att alla har deltagit i ett totalt misslyckat projekt där ingen lyckas göra filmen det minsta intressant. Storyn är minst sagt obegriplig och resulterar i ett fiasko utan dess like. Arnold Schwarzeneggers gamla goda actionfilmer slår t o m denna med hästlängder. Har egentligen bara två frågor att ställa: 1. Varför bekymmrar man sig att göra en film som denna? 2. Varför deltar annars så bra skådespelare i detta jippo?

Soptunnelistan - September 2012

Alien Origin (2012): Utan tvekan en av de mest patetiska filmerna som producerats detta år. Vad som började lovande inledningsvis slutade i en katastrof, filmad med en handhållen kamera. Budgeten måste ha varit väldigt tajt eftersom explosioner, orsakade av utomjordingarna, består av fyrverkipjäser som smäller av. Storyn? Absurd och nästintill obefintlig! Ett sömnpiller, m a o.

The Dinosaur Project (2012): Nådde inte riktigt upp till godkänd nivå, tyvärr. Handlingen brister för mycket i trovärdighet och lämnar en massa lösa trådar hängandes. Kan medge att dinosaurier faktiskt spelar en väsentlig roll i denna film, men de borde ha varit fler till antalet för att lyfta filmen och göra storyn mer intressant. Anmärkningsvärt är det faktum att även denna film skildras utifrån en handhållen kamera, den senaste "modetrenden"!

Soptunnelistan - Augusti 2012

Tape 407 (2012): Några överlevande från en flygkrasch får sina värsta mardrömmar besannade när ingen hjälp anländer och ett livsfarligt "monster" lurar i buskaget... Trovärdigheten i denna film är bland det lägsta man någonsin får uppleva. Betrakta följande: några få överlever en förödande flygkrasch (som man i normalfallet inte ska kunna överleva) där flygbränslet inte heller verkar antända planet, utan bara ge uppehov till några små rökmoln. "Monstret", som ganska snart visar sig vara en dinosaurie (!) hör hemma i ett hemligt inhägnat område där resterande del av den ointressanta handlingen utspelar sig. Om någon väljer att se denna film, hör gärna av er och berätta er tolkning av slutet för jag begriper då ingenting.

Soptunnelistan - Juli 2012

Sean Banan inuti Seanfrica (2011): Bland det sämsta som någonsin visats på bioduken här i Sverige. Att folk verkligen gått och betalat pengar för att se denna på bio är för mig obegripligt. Den slår alla rekord i att vara den sämsta svenska filmproduktionen någonsin, trots att artister som Kikki Danielsson, Johannes Brost och Dr. Alban deltar. Tyvärr förlöjligas bara deras personligheter. Filmen är överlag fördummande, det enda roliga är låten som framförs till den. Har inget budskap överhuvudtaget. Sean Banan, håll dig enbart till musiken! Att även satsa på skådespel bara för att det är "brukligt" funkar inte i ditt fall, tyvärr.

Soptunnelistan - Juni 2012

J. Edgar (2011): En biografi över J. Edgar Hoovers liv, från det att han blev byråchef över FBI till hans död. Hoover tjänade byrån i nästan 50 år och hans radikala reformer och idéer var lika hyllade som kritiserade. FBI:s historia i sig är väldigt spännande, men tyvärr har man misslyckats totalt att förmedla det budskapet. Leonardo Di Caprio gör en opassande gestaltning av Hoover, och detta måste definitivt vara hans värsta lågvattenmärke hittills. Filmen är tråkig, seg och ger ett oprofessionellt totalintryck. Hoover själv måste vända sig i graven efter detta...

Soptunnelistan - Maj 2012

Seven Below (2012): Val Kilmer... behöver man säga mer? Ännu mer ironiskt är att han är med i knappt halva filmen innan han dör. Resterande halvan är dödfödd. Handlingen kretsar kring spöken, traditioner och förbannelser. Slutet är bara för dumt för att vara sant.

Playback (2012): Story: Gammal djävulsförbannelse som förts vidare via generation till generation. Kan överföras via videoband! ;-), och den som besitter den kan ta över våra kroppar via en kamera genom handpåläggning på en monitor! ;-) Då kan han bestämma vad du ska göra och du är i dennes våld. Så dåligt, och storyn säger väl allt. Låt dig inte luras och tro att detta är lite som "The Ring" (2002), detta är bara en skräpig undgomsfilm. Behöver jag nämna att den kändes som flera timmar lång, men är bara 1,5 h. Christian Slater behöver tydligen "Cash" och är med på ett hörn i denna usla C-film.

The Dictator (2012): Sacha Baron Cohen spelar en diktator som tvingas att åka till USA för att hålla ett tal för FN. Jag hade verkligen längtat efter den här filmen, men det här är, än så länge, 2012 års största filmbesvikelse för mig. Visst, jag hade inte väntat mig så värst mycket av den här filmen, men jag tyckte faktiskt att den verkade lovande. Jag älskade Borat! Har sett den flera gånger och skrattar lika mycket varje gång, men den här filmen är verkligen det sämsta jag har sett på väldigt länge! Jag tycker att man måste kunna skämta om allt. Men... När man skojar om att Aladeen (Sacha Baron Cohen) har våldtagit tre 14-åriga pojkar medan hans högra hand, Tamir (Ben Kingsley), höll upp deras ögonlock så de skulle tvingas se vad Aladeen gjorde med dem... Eller då Aladeen vill slänga en baby i soporna bara för att babyn är en tjej, då har man fan i mig gått för långt, iaf i min värld! Visst, filmen lockade till en del skratt och den har en del klockrena skämt, men de är alldeles för få för att det ska vara värt att lägga tid på att se denna film. Jag satt ärligt talat bara och mådde illa under sista halvan av filmen. Om inte mer. The Dictator förtjänar en solklar 1:a och då är jag givmild! Det här är självklart en högst personlig åsikt, men om du inte är ett stort, STORT fan av Brüno, så kan du lika gärna gå och se en annan film.

The Innkeepers (2011): När man gör en film är det inte OK att använda 95 % av filmens tid till att bygga upp de två huvudkaraktärerna och använda resterande 5 % till att föra filmen framåt. Speciellt inte då detta är en skräckfilm och skräckmomenten är här i princip obefintliga. Många med mig kräver nog lite mer av en film än att följa en sittande tjej i ett rum lyssnande efter spöken via en ljudförstärkare. Punkt

The Tunnel (2011): En film från Australien, vilken ska kännas som en dokumentärfilm om ett filmteam med en reporter som går ner i övergivna tågtunnlar. Väl där ska de göra ett reportage under staden Sydney och leta efter något som myndigheterna har velat tysta ner. Detta är ett koncept som börjar kännas väldigt passé. Det har kommit alldeles för många fejkade dokumentärer på sistone, vilket gjort att man blivit lite trött på detta. Denna film är dessutom alldeles för seg och lång så att du mest troligt har tröttnat redan efter halva filmen, om inte ännu tidigare. När väl upploppet sker blir du föga intresserad och detta är således inget som man ska ödsla sin tid på utan hamnar direkt i soptunnan!

Soptunnelistan - April 2012

Haywire (2011): Denna film kom aldrig upp på biograferna i Sverige. Och när man plågar sig igenom den blir det uppenbart varför. Trots en imponerande rollista med stora namn som Ewan McGregor, Michael Douglas, Antonio Banderas och Bill Paxton lider filmen som helhet av brister som är av sådan allvarlig karaktär att något annat än soptunnan inte är aktuellt. Actionscenerna i slutet skapar inte någon stridskänsla utan liknar mest en massa fånigt larv. Filmen hade dock en spännande inledning som tyvärr lovade mer än den kunde hålla. Slutligen kom namnet "Kenneth" att stå i fokus över allt annat...

The Watermen (2011): Några enstöringar till fiskare med en obegriplig dialekt lever på att droga, döda och slakta turister som är ute på havet med sina båtar för sportfiske, för att sedan sälja deras kött som bete. Några rika ungdomar står härnäst på tur att falla offer för dessa hänsynslösa bedragare och bohemer. Som en bonus tar sig även dessa fiskare friheten att passa på att våldta de snygga utvikningsbrudar som finns med på båten, innan de förvandlas till fiskmat... Ja, vad kan man säga, förutom att det är sjukt, dåligt och extremt osmakligt. Kan bara komma på en fråga att ställa: Varför gör man sådana här råa filmer där man inte vet hur man ska förhålla sig åt alla patetiska scener?

Soptunnelistan - Mars 2012

Stockholm Östra: En film om en kärlek som uppstår mellan mannen som körde på en kvinnans dotter och kvinnan som förlorade sin dotter. Anders och David spenderade nästan 2 timmar av deras liv på den här filmen. Det kändes bittert. Det fanns nämligen ingenting att se. Mikael Persbrandt som brukar vara en garant för kvalité medverkar här i en ytterst långtråkig och tragisk film där man inte riktigt kan känna för huvudkaraktärerna utan snarare blir ledsen för deras omoraliska handlande. Det är uppenbart varför denna film inte gick upp på SF här i Umeå...

It´s Kind of a Funny Story: Anders och David gick från en katastroffilm till en annan. Under samma kväll. Efter att ha sätt Stockholm Östra såg de fram emot en trevlig komedi. Och visst framkallade denna film ett och annat leende, annars var det dock en enda lång transportsträcka för att få stänga av den. Historien kretsar kring Craig som försöker hitta meningen med sitt liv. Vi vet inte om han hittade sin mening, vi vet bara att våra liv fick mer mening när vi kunde stänga av filmen och slänga den i soptunnan.

House of Bones (2011): Ett hemsökt hus intresserar några spökjägare som fascineras av poltergeistfenomen och liknande. De beslutar sig för att utföra vetenskapliga experiment för att påvisa eventuella paranormala förekomster... Denna film börjar, är och slutar vidrigt. Tänk er Arkiv X och dra bort 10 poäng. Så dåligt blir slutbetyget. Jag kan erkänna att det finns några scener med "ett levande hus" som tillför spänning, men det sanslösa slutet gör att filmen som helhet lätt kan kasseras.

Fase 7 (2011): Skräp från Argentina. En byggnad sätts i karantän efter ett virusangrepp och de boende lämnas åt deras öden. Segt, dumt och onödigt. De sista minuterna brakar dock helvetet löst...

Soptunnelistan - Februari 2012

Amphibious 3D (2011): En vattenlevande skorpion... Ja, det säger sig självt. Att folket bakom denna film inte vet bättre kvalificerar för en direktbiljett ner i soptunnan. Lite spänning, trots allt, särskilt i början när man faktiskt tror att det handlar om en vattenlevande drake. Det hade varit en överraskning. Istället görs ett patetiskt försök till någon megaskorpion som inte ens är snyggt gjord. Borde ha varit datoranimerad, men budgeten lär väl ha spruckit då. Vidare så vandrar logiken på en vass egg...

Hunter (2011): Detta är på tok för dåligt. Inte ens två kända skådespelare som Sam Neil och William Dafoe klarar av att lyfta denna sega soppa. Alldeles för många tråkiga scener som utspelas i stugan emellanåt under filmens själva huvudhandling, vilket är en jakt på den mytomspunna tazmanska tigern. När sedan avslutningen kommer faller allt pladask. Filmens första minuter där Dafoes karaktär får sin uppgift och det hela känns någorlunda seriöst mynnar bara ut i en oseriös produktion som inte lyckas med något alls nästan. En självklar soptunna!

Soptunnelistan - Januari 2012

The Amityville Haunting (2012): Kvalar direkt in på det nya årets första lista. Uselt försök (om de ens har ansträngt sig) till att kopiera Paranormal Activity filmerna. Mycket är dåligt och det blir bara sämre å sämre. Måste de också använda sig av den lilla tjejen med sin inbillade spökvän! Dåliga skådespelarinsatser (den lilla killen), och varför har de så dålig inredningsstil i USA. De blommiga tygsofforna är de fulaste du sett. ;-) Blev mer intresserad av sidosaker då det var väldigt segt: 1,26 kändes som 3 h.

Lågbudget med skrattretande effekter som: altandörr som öppnas, mörker och "Corrupt video" kommer upp vid spänning i filmen, helt vanlig pojke vid spökscener, och en fånig militärpappa som tillslut flippar ur. Det roligaste i filmen är istället att de använder en Iphone 4 när filmen klart och tydligt deklarerar att händelserna utspelar sig 2008! Då fanns inte 4:an, den släpptes först 2010.

Tinker Tailor Soldier Spy (2011): Denna remake baseras på en bok med samma namn som devis är inspirerad av verkliga händelser. Dock är filmen för dålig för att vara sann. Den är faktiskt karastrofalt osevärd. Ett flertal kända skådespelare medverkar dock, bl a Gary Oldman. Ett tragiskt slut på en annars fin karriär, och en störtdykning för de övriga som fortfarande gör skådespelarkarriär. Storyn är olidligt lång, tråkig och ointressant. Karaktärerna utvecklas ingenting. Slutsats: konceptet förstörs.

Occupant (2011): En kille, vars farmor dör, blir erbjuden hennes hyresrätt till samma låga hyra under en förutsättning: han får inte lämna lägenheten förrän ett domstolsbeslut godkänner kontraktet. Till sin hjälp har han en skum säkerhetsvakt som sköter alla varuinköp, samt dennes advokat som bistår med det juridiska. Han blev lovad att det skulle vara klart tills på måndag, men dagar blir till veckor till månader. Trots hot om vräkning får han strikta instruktioner att ej lämna bostaden. Till sist orkar han inte med längre och tar livet av sig. Då knackar advokaten helt plötsligt på dörren och skickar under ett kuvert... domstolsbeslutet! Äntligen kan han slappna av (om han hade haft lite mer is i magen). Slut.

Chillereama (2011): En musikal med action-, komedi-, skräck- och Sci-Fi-anda. Den är så sanslöst dålig att somliga faktiskt kan finna den bra. En annorlunda humor, fast på lägsta tänkbara nivå. Känsliga tittare varnas. Även de som inte tål skämt som är ämnade för en sexåring.

Soptunnelistan - November 2011

The Tapes (2011): Storbritannien. En ung tjej tar hjälp av några killar för att spela in en slags marknadsföringsfilm för att ha en chans att bli uttagen till den kommande säsongen av "Big Brother". De råkar dock komma i kontakt med några djävulsdyrkare som ställer till med ett rent helvete, bokstavligt talat...

Några korta kommentarer. Denna film inleds alltså med en seg och totalt ointressant dokumentäraktig handling, sett från en handhållen videokamera, innan den spårar ur helt i slutet. Nyskapande är den inte heller. Vi har sett liknande från t ex "The Blair Witch Project" från 1999, som dessutom krossar detta skämt till produktion. Inte ens miljöerna bidrar till någon sevärdhet. Mestadels inspelad på den engelska landsbygden under vintern med snöstorm, gamla lador (?) och en trist, grå och kall underton. Klart underkänt.

Wrong Turn 4: Bloody Beginnings (2011): En prequel som utspelar sig innan de tidigare filmerna där vi får en bakgrundsstory om hur allt började för de tre inavlade galningarna. Här är de i ett sanatorium mitt i kallaste vintern. Den här filmen skulle fått vara ogjord och jag blir förbannad då jag sedan tidigare är ett stort fan av Wrong-serien. Det här var sjukt dåligt. Charmen från de tidigare filmerna är borta, och detta är inte en värdig film i serien. Man har lagt handlingen på vintern (?!) i ett sanatorium (det vet vi ju sedan tidigare hur bra det brukar bli!) och skärt ner på allt; budget, skådisar manus, idéer, dialog. Allt! Ush! Vi saknar skogen. Redan från början ser man hur illa det här går, och random skådisarna och historien blir sjukt seg. Som slasher film är den så dålig och till och med de som gillar genren tyckte att det här var riktigt uselt (efter att ha läst en del kommentarer här på nätet).. De skulle aldrig gjort den här filmen...

Soptunnelistan - Oktober 2011

Frenemy (2011): Zach Galifianakis. Ett tämligen okänt namn för de flesta. Hans karaktär "Alan" i Baksmällefilmerna är desto kändare. Här gör han en kort roll i en mycket udda/sjuk film. Det kommer knappast som någon överraskning att denna gick direkt till DVD. Något som dock förvånar är varför Zack framställs som huvudrollsinnehavare (läs: hans bild tar upp hela framsidan på fodralet), när hans roll uppenbarligen är av mindre betydelse. Falsk marknadsföring, m a o.

Sammantaget är det svårt att förstå vad denna s k "film" egentligen lever på. Karaktärerna, handlingen och budskapet verkar bara tillfredställa sjuka sinnen. Att Zack, som klättrar uppåt i karriären i Hollywood från ingenting, medverkar i denna skräpproduktion är för mig obegripligt. Gör mer skada än nytta, tyvärr. Notera: detta är alltså en svart satirisk komedi för den som ev ändå är intresserad av att se.

The Arena (2011): Samuel L. Jackson är affischnamnet i denna film som "Direkt" hamnar i tunnan. Hans konvolutbild ska tydligen sälja in filmen- men låt dig inte luras. Ty då och då verkar kända skådisar ställa upp i vilka skitfilmer som helst, och det här är just ett sådant tillfälle. Här spelar han den onde ledaren flankerad av två kinesiska skönheter. Väldigt originellt!!

Detta är en Condemned (2007) (personlig favorit) kopia med snarlikt upplägg: Personer som ser ut att ha förmåga att slåss kidnappas för att vara med i dödsfighter som sänds live på Internet till en stor betalande publik över hela världen. Det gäller att överleva varje match. Den här filmen är dock bara skräp i jämförelse. Här får de slåss i en fabrik mot en blåskärm, och det under olika teman. Ninja, gladiatorer, tyska nazister(!), byggarbetare (skratt). Väldigt lite pengar har lagts ner på filmen och upplägget kring matcherna är inte ens det intressant. Det trovärdiga slutet(!!) är ju bara ytterligare ett bevis att detta var en riktig skräpfilm.

Soptunnelistan - September 2011

Saint (2010) : En holländsk produktion om Saint Nicholaus ska nog vara tänkt att vara skräckfilm men misslyckas totalt med det och känns mest som en splatter film med en fruktansvärt tunn handling. Detta är verkligen ingen film värd att se dessutom finns det mest troligt bara dubbade versioner på engelska att se och det gör inte saken bättre!

Evil things (2010) : Ännu en i raden av paranormal activity, blair witch project klonerna. Med andra ord en film som är tänkt att vara en dokumentärfilm och filmas amatörmässigt. I detta fall ett antal ungdomar far till ett hus ute i vildmarken och konstiga saker börjar hända. Otroligt dålig och en blek kopia inom denna schanger. Se istället originalen de är så mycket bättre.

Soptunnelistan - Augusti 2011

Roadkill (2011): Några amerikanska collegeungdomar på bilfärd genom Irland stöter på problem då de blir lurade av några romer vid deras marknad. Det slutar med att de råkar köra ihjäl en äldre romsk kvinna i tumultet. Innan hon dör hinner hon dock förbanna dem med något okänt. Under deras flykt kör de vilse och ganska snart hör de något stort flyga ovanför dem...

Detta hade kunnat bli en skräll. Inledningvis bjöd den faktiskt på några spännande stunder. Dock är manuset i kombination med urusla specialeffekter skäl nog att skräpförklara denna film. Väntade in i det sista på en vändning som aldrig kom. Slutet var det minst genomtänkta med hela filmen. Katastrofalt dåligt.

Panic at rock island (2011): En rulle baserad på ett virus som släpps lös och smittar alla på en hel ö där en rock festival hålls. Otrolig lam produktion vilket Australien ligger bakom. Det är mestadels segt och avsaknaden av spänning samt viljan att skapa intresse för filmen saknas totalt.

Marley and the puppy years (2011): Uppföljaren till Marley and Me. Ända målgruppen denna film kan fungera för någorlunda är barn om det ens går. Det är alldeles för låg nivå och töntfaktorn är otroligt hög. Hollywood konceptet där djur pratar och har ansiktsmimik tycker jag är otroligt töntigt. Tacka vet jag första Marley filmen vilket var relativt bra och där slapp vi djur som pratar.

Camp Victory, Afghanistan (2010): Lam dokumentär som skildrar Afghanistans inhemska styrkor efter USA:s invasion, från deras egna perspektiv. Man kan bara konstatera att det VAR verkligen talibaner som styrde landet vid den tidpunkten (2003) och inga andra. Afghanistans egen armé framstår nämligen som ett skämt med oduglingar till soldater som bara är ute efter lite pengar. Dock var det gripande när en amerikansk arméchef och en afghansk general utvecklade starka vänskapsband.

Soptunnelistan - Juli 2011 - Del 4

Wrecked (2011): Hittafilmen varnar kraftigt för den urusla film! Temat är på pappret intressant och med en världsklass skådespelare som Adrien Brody så hade vi förhoppningar som totalt grusas. De två timmar som spenderas frafmför denna film är totalt bortkastad tid. En film med en skådespelare i ödemarken kan faktiskt vara bra "Cast Away" med Tom Hanks t.e.x är inget annat än ett mästerverk jämfört med denna film. Enda anledningen till att filmen inte får 0 av 10 är att Sam Brody faktiskt gör en lysande skådespelar insats och lyfter denna film till en etta. Men mer kan inte hans skådespel göra åt detta urusla manus! Se den inte är vårt starka råd!

Clash of Empires (2011) / The Malay Chronicles - Bloodlines (2011): En romare ämnar gifta sig med en kinesiska han aldrig träffat förut. De behöver en stark och tillförlitlig guide (malay?), vilken de påträffar i Hindustan (Indien), som med ett segelfartyg kan ta brudgummen till slutdestinationen. Det hela förvandlas dock till en tråkig kärlekssaga med en hel del dålig och förudmjukande humor, med några få undantag. Slutet är dessutom obegripligt. Ni fattar om ni orkar se detta skräp. Och, nej, detta är alltså ingen romarfilm.

Paranoid activity 2 (?) (2011): Tänk er Paranormal activity men med minimal budget och dåliga skådespelare samt usla effekter här har du svaret hur det hade blivit! Finns scener i denna filmen som är bland de sämsta jag någonsin skådat och ja gmenar det verkligen! När dessutom slutet kommer är det över på ungefär två minuter till och med hastigare än Paranormal Activity filmerna fy detta stank soptunna mer än något på länge gjort! Jag vet dock inte om detta var film två eller ett vi såg men det spelar mindre roll. För finns det två lär de vara lika bedrövliga båda två.

Zookeeper (2011): Detta är såå dåligt till och med Dr dolittle filmerna är riktigt bra i jämförelse med denna soppan. Hela filmen känns som en lång transportsträcka där du blir fruktansvärt uttråkad mest hela tiden. Det ända som är någorlunda roligt är all stryk Kevin James huvudpersonen får i sambamd med att han flyger både på det ena och andra hindret. Dock är det inget man kan bygga en hel komedi på usch undivk!

Uppdatern: Denna kommer tyvärr gå upp på SF inom närmaste tiden vilket är ett hån mot publiken!

Blitz (2011): Utan Jason Statham hade denna film varit totalt värdelös nu hamnar den "bara" i soptunnelistan med en stark 2 i betyg. Detta är tack vare han som bär upp denna film vilken är så himla dålig om det inte hade varit för hans karisma och härliga stil vilket lyfter filmen en aning. En mördare går loss och dödar poliser i USA. Tyvärr stinker i princip allting skit i denna film utom ovannännda skådespelare vilket medför att ni gör bäst i att undvika denna film.

Soptunnelistan - Juli 2011 - Del 3

Wolf town (2011): En film som bitvis höll rätt bra spänning och musiken i bakgrunden var dessutom riktigt passande och stämningshöjande. Däremellan var det dock alldeles för segt och dåligt för att undslippa soptunnan. Det som är utmärkande på ett dåligt sätt i denna film är hur filmmakarna gjort det lätt för sig i actionscenerna där vargarna (hundarna) attackerar människorna. Du ser att det bara är vanliga hundar och när de ska slåss klipper de så dåligt att du förstår att det mest är lek för hundarna. Dessutom tar slutscenen slut på en sekund utan att avslöja vad som händer och filmen blir en oundviklig katastrof!

Fertile Ground (2010): Såhär lätt ska man inte komma undan när man gör en renodlad skräckfilm! Ensamt hus ute på landet med en mörk historia detta har man sett så många gånger förut. När denna film dessutom saknar en bra story, skådespelarinsatser eller några effekter att skryta med då är soptunnan ett faktum. Det blir så himla tydligt att detta är ett försök att göra en a-film med hjälp av en b-budget och det är de filmerna som oftast är sämst. Antingen gör bolaget en b-film eller en a-film allt där emellan blir bara fånigt.

Sedan tycker jag personligen att gör man en skräckfilm får man faktiskt lägga ner lite mer engagemang än såhär för att det ska bli ett godkänt betyg. Skippa och se detta helt enkelt!

The Dragon Pearl (2010): En ung pojke från Australien reser till Kina för att besöka sin pappa. Tillsammans med en nyfunnen vän upptäcker de en drake undangömd i en grotta. Eftersom denna drake har kinesiskt ursprung, och inte västerländskt, så flyger den inte. Den svävar. Barnen likså... Helt klart Sam Neills sämsta film i karriären. Totalt ointressant och onödig. Varför gör över huvudtaget Australien och Kina en samproduktion när "hybridfilmen" blir så ofattbart patetisk och dålig? Slutsatsen blir att det fungerade inte som det var tänkt och förhoppningsvis görs det inga fler. Någonsin.

The Anniversary at Shallow Creek (2010): Det börjar intressant men desto längre denna skräckfilm pågår ju sämre blir det. Avslutningen känns dessutom riktigt dålig vilket gör detta till en klar soptunnefilm. Problemen som filmen framförallt lider av är de usla skådespelarna samt avsaknaden av den nervpirrande känslan en sådan här film ska ha. Nu känns det mest fånigt hela tiden!

Soptunnelistan - Juli 2011 - Del 2

World of the Dead - The Zombie Diaries (2011): Det gamla vanliga - ett virusutbrott har förvandlat nästan alla människor på Jorden till köttätande zombies. I Storbritannien, som ju är en isolerad ö, kämpar de få överlevande mot alla dessa "levande döda" för att undvika att bli bitna och själva förvandlas. Ett rykte om en båt vid ostkusten på väg till en fristad i Rotterdam, Holland, leder en skara hoppfulla individer på en farlig resa genom landet... Normalt brukar ju Zombie-filmer från England hålla hög klass (t ex "28 dagar senare" från 2002), men denna framstår mer eller mindre som ett skämt. Slutet var inte bara snopet utan även ganska korkat. I övrigt är produktionen filmad som en dokumentär, med en handhållen kamera. Dock får man medge att titeln är ganska underfundig trots dess klichéartade underton.

Witchville (2010): Lågbudget film som handlar om att häxor försöker ta över ett medeltida rike. Den tillför aboslut ingenting och har en väldigt slätstruken produktion. Vilken inte lyckas engagera på något plan eller dra något intresse över sig. En film du lätt kan vara utan helt enkelt.

Space Battleship Yamato (2010): Japan kan inte göra anständiga Sci-Fi filmer. Det är bara att konstatera efter att ha sett denna. Dock började den ganska lovande med ett domedagsscenario där vår planet Jorden näst intill förstörts av radioaktivt nedfall och främmande utomjordiska attacker (!). Människan beräknas vara utdöd inom ett år och något måste göras... Allt fokus ligger på Japan och japansk kultur. Japaner är det utvalda folket. Glöm alla andra nationaliteter. Långa och innehållslösa passager med sentimental smörja som västlänningar ej förstår sig på gör inte heller saken bättre. Logik? Nej, mer behöver inte sägas.

Eaters - Rise of the Dead (2010): Uwe Boll är i farten igen. Denna gång är det Italien som fått hjälp av denna B-films legend att återigen producera en sjuk och ofattbart dålig film. En varning utfärdas till de som inte tål svart humor. Uwe Bolls filmer livnär sig nämligen på sådant. Detta hjärnsläpp till story figurerar återigen kring zombies. I övrigt, tom på substans fylld med hjärnsubstans. Ett plus dock till coola repliker på italienska, samt faktiskt ganska snygga och proffsigt gjorda zombiekaraktärer. Uppskattad budget: 100 000 dollar.

Bloodrayne - The Third Reich (2010): Ännu en B-film regisserad av den berömde Uwe Boll. Denna historia utspelar sig under andra världskriget. Tyskarna har under sin framfört genom östeuropa stött på och studerat vampyrer och fascinerats över deras odödlighet. En s k "dhampir", en vampyr som tål dagsljus, fångar en Nazi-officers och hans sadistiske läkares (Dr Mangler) intresse. Självaste führern Adolf Hitler ska bli injecerad av hennes blod och uppnå gudomlig status... Filmen är drygt en timme lång och det är uppenbart att anledningen är brist på tid och pengar. Många nakenscener för att liva upp stämningen. Patetiskt men humoristiskt slut.

Soptunnelistan - Juli 2011 - Del 1

Animals United (2010) / Savannens hjältar (2010): En animerad saga om hur en handfull djurarter, mest tropiska med undantag av en isbjörn (!) och en tupp, tillsammans försöker lista ut varför dalen har torrlagts och vart vattnet tagit vägen. Ett hopkok av det gamla vanliga med fokus på problem som den globala uppvärmningen, miljöförstöring, etc. Känns dock mer som något överdrivet reklamjippo som Greenpeace ligger bakom. Trots snygg animering är storyn hopplöst pinsam och ologisk. För att inte nämna långtråkig. Går nog enbart hem hos mycket små barn som ännu inte kan ta till sig filmers budskap.

Uppdatering: Det har tyvärr kommit till vår kännedom att denna skräpfilm kommer upp på bio till hösten här i Sverige. I 3D dessutom. Skäms SF! Hur kan ni sjunka så lågt?

Area 51 (2011): Vad är Area 51 för mytisk plats ja här har vi kanske svaret?? Problemet är dock att budgeten bara räckte till en dålig b-film. Ett plus dock till att de gjort ett antal aliens och ett minus till att de alla har dräkter men människor innuti som spelar dem eftersom de inte haft råd att använda digitala specialeffekter. Inte någon självklar soptunnefilm på gränsen att klara sig så inte totalt värdelös ;)

Mega Python VS Gatoroid (2011): Ännu en i raden av monsterfilmer där vi tidigare sett Mega shark , octopus. pirnaha och ett antal varianter. Det håller samma låga nivå på effekter som sina föregångare. Möjligtvis kan det vara en aningen snyggare men det är marginellt. Skådespelarna och storyn håller precis som vanligt usel nivå och än en gång hamnar en Mega film i soptunnelistan på hittafilmen föga förvånande!

Ferocious planet (2010): När man tror man sett det sämsta någonsin dyker det alltid upp något nytt. Varför envisas hollywood att göra en massa b-aktiga filmer där specialeffekterna vilka ska gestalta monsterna stinker långa vägar och är sämre än de flesta snygga TV-spel till och med. Skulle inte det vara nog är storyn och skådespelarinsatserna minst lika dåliga vilket gör att soptunnan aldrig varit ett lättare val att slänga dyngan i!