Stockholm Östra: En film om en kärlek som uppstår mellan mannen som körde på en kvinnans dotter och kvinnan som förlorade sin dotter. Anders och David spenderade nästan 2 timmar av deras liv på den här filmen. Det kändes bittert. Det fanns nämligen ingenting att se. Mikael Persbrandt som brukar vara en garant för kvalité medverkar här i en ytterst långtråkig och tragisk film där man inte riktigt kan känna för huvudkaraktärerna utan snarare blir ledsen för deras omoraliska handlande. Det är uppenbart varför denna film inte gick upp på SF här i Umeå...It´s Kind of a Funny Story: Anders och David gick från en katastroffilm till en annan. Under samma kväll. Efter att ha sätt Stockholm Östra såg de fram emot en trevlig komedi. Och visst framkallade denna film ett och annat leende, annars var det dock en enda lång transportsträcka för att få stänga av den. Historien kretsar kring Craig som försöker hitta meningen med sitt liv. Vi vet inte om han hittade sin mening, vi vet bara att våra liv fick mer mening när vi kunde stänga av filmen och slänga den i soptunnan.
House of Bones (2011): Ett hemsökt hus intresserar några spökjägare som fascineras av poltergeistfenomen och liknande. De beslutar sig för att utföra vetenskapliga experiment för att påvisa eventuella paranormala förekomster... Denna film börjar, är och slutar vidrigt. Tänk er Arkiv X och dra bort 10 poäng. Så dåligt blir slutbetyget. Jag kan erkänna att det finns några scener med "ett levande hus" som tillför spänning, men det sanslösa slutet gör att filmen som helhet lätt kan kasseras.
Fase 7 (2011): Skräp från Argentina. En byggnad sätts i karantän efter ett virusangrepp och de boende lämnas åt deras öden. Segt, dumt och onödigt. De sista minuterna brakar dock helvetet löst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar